Modell vs verklighet — vad DIALux inte beräknar

Kortfattat

DIALux evo beräknar belysningsstyrka och luminans för valda indata. DIAL beskriver torr vägyta som startinställning i gatubelysningsverktyget, men vägytematerial och andra parametrar kan ändras. Resultatet gäller den dokumenterade geometrin, fotometrin, reflektionsmodellen och underhållsfaktorn. DIALux evo

Vad beräkningsmodellen antar

Grunden för de flesta belysningsberäkningar är EN 13201-3, som definierar hur luminans och belysningsstyrka ska beräknas för vägbelysning. DIALux evo och Relux implementerar samma modell. Antagandena är väldefinierade och dokumenterade — det är just därför de är värda att känna till.

Modellen arbetar med fyra grundantaganden:

Vad beräkningsmodellen antar
Antagande i modellen	Vad det innebär i praktiken
Punktkälla	Fotometrin representeras från en referenspunkt inom modellens tillämpningsområde; monteringshöjd och ljusfördelning är avgörande indata.
Vald vägyta	Reflektionsdata måste väljas för beräkningsfallet; regn, smuts och åldrande tillkommer inte automatiskt.
Fast observatör	Standardens föreskrivna observatörspositioner ger jämförbara luminansresultat, inte en simulering av varje trafikants rörelse. I M-klassberäkningen används 1,5 m ögonhöjd och 60 m till beräkningsfältet; körfält och beräknad storhet styr vilka positioner som prövas.
Gatuberäkningens avgränsning	Ett standardiserat gatufält är inte en full modell av fasader, fordon och alla sekundärreflexer. Detta är en avgränsning av scenariot, inte av alla DIALux-funktioner.

Inget av dessa antaganden är fel eller släpphänt — de är avsiktliga begränsningar som gör beräkningsmodellen replikerbar och jämförbar. Problemet uppstår när resultaten presenteras som om verkligheten alltid uppfyller antagandena.

Vatten förändrar vägytans reflektion

Även torr asfalt har både diffus och riktad reflektion. R-tabeller beskriver hur reflexionen beror på infalls- och observationsriktning; de beskriver inte en jämnt spridande, matt pappersyta.

När asfalten blir våt förändras reflektionsegenskaperna. En tunn vattenfilm omvandlar ytan från diffus mot mer speglande — ibland nästan som en ojämn spegel. Fysiken skiftar:

Ljuset reflekteras i smala stråk, inte brett. Det innebär att höga luminansstrimmar uppstår längs siktlinjen — och mörka partier däremellan.
Jämnheten kan försämras; storleken på förändringen beror på geometri och våtytans reflektionsdata.
Objektets kontrast kan ändras när bakgrundens luminansfördelning ändras.
Ljusa speglingar kan ge ytterligare synproblem. De ska inte betecknas som ett separat upplevt TI-värde; fTI är en definierad beräkningsstorhet.

R-tabellernas system — och dess gränser

R1–R4 är standardiserade referenser för torra vägytor. Q₀ är medelluminanskoefficienten (sr⁻¹), medan S₁ är en dimensionslös speglingsfaktor; S₁ är inte ett enkelt förhållande mellan total speglande och diffus energi. Klass och normalisering ska väljas från dokumenterade eller föreskrivna data. Utseende, färg och textur räcker inte för säker klassning. CIE 2019

Våtvägsanalys kräver reflektionsdata för våt yta och ett beräkningsförfarande som stöder dessa data. Att välja torrklass R3 eller R4 modellerar inte i sig vatten på vägen. Dokumentera verktygsversion, tabell och tillämpligt våtvägskrav; standardens Uo,w och nationella krav behöver skiljas från torrvägsresultatet. CIE 066-1984

CIE TC 4-50 — Q₀, S₁, r.

Vad DIALux inte inkluderar

Ett enskilt beräkningsfall behöver kompletteras om projektet ska bedöma fler förhållanden:

Snö och is. Snöbelagd vägyta har helt andra reflektionsegenskaper än torr asfalt, med hög totalreflektion men varierande speglingskaraktär beroende på snöns tjocklek och kvalitet.
Nedsmord och åldrad yta. Asfaltytor åldras och förorenas. En nedsmord yta beter sig annorlunda än ny asfalt. Beräkningsmodellen antar en statisk reflektionsklass.
Underhållsfaktorn ska dokumenteras för den valda tidsperioden, ljusflödesnedgången, nedsmutsningen, rengöringen och utbytesstrategin. ISO/CIE TS 22012:2019 ger en arbetsmetod. Ingen generell LMF eller MF gäller för alla kustmiljöer, och ett skalvärde modellerar inte varje förändring av ljusfördelningen. ISO/CIE TS 22012:2019
Standardens föreskrivna observatörspositioner ger jämförbara luminansresultat, inte en simulering av varje trafikants rörelse. I M-klassberäkningen används 1,5 m ögonhöjd och 60 m till beräkningsfältet; körfält och beräknad storhet styr vilka positioner som prövas.
Fotopiska luminans- och luxvärden ska jämföras med motsvarande krav. Mesopisk analys kan komplettera vissa synuppgifter och kräver spektrum och adaptation; den visar inte att en fotopisk beräkning generellt undervärderar en viss armatur.

Lux är inte luminans

Lux är ljusflöde per area (lm/m²), med fotopisk viktning. Luminans (cd/m²) beskriver ljus i en given observationsriktning. För vägbanan beror sambandet på infallsvinklar och vägytans reflektionsdata; lux är inte energi per area.

M-klass kräver att alla tillämpliga kriterier uppfylls, bland annat medelluminans, jämnhet och bländning. Samma medellux garanterar inte samma luminans eller klassuppfyllelse.

Det innebär att watt/lux-jämförelser som saknar optikdata och reflektionsklass säger lite om faktisk förarhjälp. Rå energieffektivitet (lm/W) är ett mått på källans effektivitet, inte på installationens synlighetsresultat.

Vad detta innebär för upphandling

En jämförelse kräver samma väggeometri, reflektionsdata, observatörspositioner, underhållsmetod och tillämpliga krav. De valda armaturernas egna fotometriska filer och dokumenterade underhållsdata ska ingå. R2 är ett möjligt beräkningsfall, inte en generell garanti för att indata är jämförbara.

Men ingen av jämförelserna ger ett garanterat svar på frågan: "Hur väl uppfyller armatur A respektive B M-kravet på en våt oktoberväg?"

Det är inte ett argument mot att använda DIALux — utan ett argument för att komplettera med optikdata, verkliga vägyteklasser och i känsliga projekt våtberäkningar där sådana är tillgängliga. Den leverantör som säger detta rakt ut är vanligtvis mer trovärdig, inte mindre.

Optikens roll på våta vägytor

Optikval påverkar ljusfördelningen, men en bred spridning eller beteckningen ME visar inte i sig bättre våtvägsprestanda. Jämför armaturernas fotometri med samma geometri och relevanta våtreflektionsdata och kontrollera det tillämpliga jämnhetskravet.

Mer ljusflöde förbättrar inte automatiskt luminansens jämnhet. Optik, placering och vägytans reflektion behöver bedömas tillsammans. teknisk guide för optik.

Vad som faktiskt går att göra

DIALux-beräkning på standardantaganden är rimlig startpunkt. Det finns emellertid kompletteringar som ger bättre underlag:

R1–R4 är standardiserade referenser för torra vägytor. Q₀ är medelluminanskoefficienten (sr⁻¹), medan S₁ är en dimensionslös speglingsfaktor; S₁ är inte ett enkelt förhållande mellan total speglande och diffus energi. Klass och normalisering ska väljas från dokumenterade eller föreskrivna data. Utseende, färg och textur räcker inte för säker klassning.
Underhållsfaktorn ska dokumenteras för den valda tidsperioden, ljusflödesnedgången, nedsmutsningen, rengöringen och utbytesstrategin. ISO/CIE TS 22012:2019 ger en arbetsmetod. Ingen generell LMF eller MF gäller för alla kustmiljöer, och ett skalvärde modellerar inte varje förändring av ljusfördelningen.
Fråga leverantören om optikdata. Strålspridningsklass, IES-fil och luminansfördelning i fullskala är mer informativa än medellux-jämförelser.
Ange både torra och våta scenarier när projektkraven kräver dem. Ett godkänt torrvägsfall visar inte att våtvägskravet är uppfyllt.

Nästa nivå av förståelse

Standardfotometri beskriver inte varje aspekt av nattseende

Fotopiska luminans- och luxvärden ska jämföras med motsvarande krav. Mesopisk analys kan komplettera vissa synuppgifter och kräver spektrum och adaptation; den visar inte att en fotopisk beräkning generellt undervärderar en viss armatur.

Ljuskvalitet & perception · 01

Mesopisk fotometri — hur ögat ser nattetid

S/P-kvoten, Purkinje-skiftet och vad lux inte fångar.

→

Vanliga frågor

Kan man beräkna på våt vägbana i DIALux?

Vilken R-klass ska man använda för svenska vägar?

Ska DIALux-resultaten redovisas med underhållsfaktor?

Underhållsfaktorn ska dokumenteras för den valda tidsperioden, ljusflödesnedgången, nedsmutsningen, rengöringen och utbytesstrategin. ISO/CIE TS 22012:2019 ger en arbetsmetod. Ingen generell LMF eller MF gäller för alla kustmiljöer, och ett skalvärde modellerar inte varje förändring av ljusfördelningen. ISO/CIE TS 22012:2019

Varför ser belysning ofta sämre ut i verkligheten än i beräkningen?

VALDUR och verklig prestanda

Vi redovisar IES-filer, optikklass, strålspridning och livscykeldata på VALDUR. Vi gör beräkningar på R2 som standard, men kan på förfrågan köra med annan reflektionsklass och dokumentera den faktiska underhållsfaktorn för ert klimat och underhållsintervall.

Sammanfattning

Det som höjer projektunderlagets kvalitet är inte att ersätta DIALux, utan att komplettera med rätt R-klass, realistisk underhållsfaktor, optikdata och — där det är motiverat — en diskussion om vad beräkningen faktiskt garanterar.