Kortfattat
En DIALux-beräkning beskriver vad som händer på en torr, plan vägyta med en fast observatörsposition. På en våt väg i november stämmer inget av det. Resultatet är fortfarande användbart — men det är en prediktion, inte en garanti.
Vad beräkningsmodellen antar
Grunden för de flesta belysningsberäkningar är EN 13201-3, som definierar hur luminans och belysningsstyrka ska beräknas för vägbelysning. DIALux evo och Relux implementerar samma modell. Antagandena är väldefinierade och dokumenterade — det är just därför de är värda att känna till.
Modellen arbetar med fyra grundantaganden:
| Antagande i modellen | Vad det innebär i praktiken |
|---|---|
| Punktkälla | Armaturen behandlas som om allt ljus kommer från en enda punkt. Storlek, form och installationshöjd påverkar ej interreflektioner. |
| Torr R-tabell | Vägytan antas ha de reflektionsegenskaper som gäller för torr asfalt eller betong. Ingen justering görs för våt, nedsmord eller åldrad yta. |
| Fast observatör | Luminansen beräknas från en enda definierad betraktarposition (60 m från observationspunkten, 1,5 m höjd). Variationer bortom den positionen beräknas inte. |
| Ingen interreflektion | Ljus som studsar mot fasader, skyltar, fordon eller en våt vägyta och sedan reflekteras igen är inte inkluderat. |
Inget av dessa antaganden är fel eller släpphänt — de är avsiktliga begränsningar som gör beräkningsmodellen replikerbar och jämförbar. Problemet uppstår när resultaten presenteras som om verkligheten alltid uppfyller antagandena.
Torr asfalt är diffus. Våt asfalt är speglande.
Torr asfalt är en i stort sett diffus reflektor — ungefär som ett matt papper. Ljuset sprids åt alla håll relativt jämnt. Det är detta beteende som R-tabellerna (R1–R4) beskriver, och det är därmed det beteende DIALux beräknar på.
När asfalten blir våt förändras reflektionsegenskaperna. En tunn vattenfilm omvandlar ytan från diffus mot mer speglande — ibland nästan som en ojämn spegel. Fysiken skiftar:
- Ljuset reflekteras i smala stråk, inte brett. Det innebär att höga luminansstrimmar uppstår längs siktlinjen — och mörka partier däremellan.
- Jämnheten (Uo, Ul) sjunker. Den jämnhet som beräkningen visar uppnås inte på den våta ytan.
- Kontrasten församras. Ett mörkt föremål mot en strimmig, delvis speglande yta är svårare att upptäcka än mot en jämn bakgrund.
- Spegelbländning tillkommer. Armaturen speglas i den våta ytan. Det ger en slöjluminans och upplevd TI (threshold increment) utöver den beräknade.
R-tabellernas system — och dess gränser
R-tabellerna (R1–R4, definierade i CIE 66 och refererade i EN 13201) klassificerar vägytor efter deras reflektionsegenskaper. Klassificeringen anger både den genomsnittliga reflexionskoefficienten (Q0) och förhållandet mellan speglande och diffus komponent (C0).
| Klass | Typisk vägyta | Q0 (medelreflektion) | C0 (spegling/diffus) | Karaktär |
|---|---|---|---|---|
| R1 | Ljus betong, grov asfalt | 0,10 | 0,25 | Nästan helt diffus |
| R2 | Typisk asfalt (standard i beräkningar) | 0,07 | 0,58 | Overvägande diffus |
| R3 | Mörk texturerad asfalt | 0,07 | 1,11 | Blandad |
| R4 | Mycket mörk asfalt, stenläggning | 0,08 | 1,55 | Mer speglande |
DIALux-beräkningar görs nästan alltid mot R2 som standard. Det är ett rimligt antagande för torr, ny asfalt. En våt vägyta uppvisar emellertid en speglande komponent som saknar direkt motsvarighet i R1–R4. Det finns klassificeringsförsök för våta ytor (W-klasser) i CIE-underlag, men de är i dag varken standardiserade i EN 13201 eller implementerade som standard i de vanligaste beräkningsverktygen. En korrekt analys av våt väg kräver byte av reflektionsmodell — inte bara en procentuell justering av lux-värdena.
Vad DIALux inte inkluderar
Utöver våt vägyta finns ett antal verklighetsförhållanden som standard DIALux-beräkningar inte fångar:
- Snö och is. Snöbelagd vägyta har helt andra reflektionsegenskaper än torr asfalt, med hög totalreflektion men varierande speglingskaraktär beroende på snöns tjöcktlek och kvalitet.
- Nedsmord och åldrad yta. Asfaltytor åldras och förorenar. En nedsmord yta beter sig annorlunda än ny asfalt. Beräkningsmodellen antar en statisk reflektionsklass.
- Armaturens smutsighetsförlust (LMF). DIALux möjliggör ett underhållsfaktor-påslag, men den faktiska luminansförlusten vid smutsig eller vattenslöst armaturglasning mödelleras sällan i upphandlingsberäkningar.
- Varierande observatörsposition. En fotgängare, en cyklist och en fordonsförare ser välytan från olika höjd och vinkel. Modellen räknar på en enda fast position.
- Spektral viktning. Alla mått i beräkningen är fotopiskt viktade. I mesopiska förhållanden — som är standard för alla M-klasser i EN 13201 — underskattas källor med hög S/P-kvot systematiskt (se mesopisk fotometri).
Lux är inte luminans
Lux mäter infallande ljus på en yta — energin per ytenhet som når fram. Luminans mäter hur mycket ljus som reflekteras mot betraktaren från en viss punkt på den ytan. Det är luminans — inte lux — som föraren faktiskt ser.
Relationen mellan lux och luminans går genom vägytans reflektionsfaktor. För en M-klass-installation är det medelluminansen på vägbanan, inte medellux, som avgör om M-klassens krav är uppfyllt. Två installationer med identisk medellux men olika optik och vägytereflektionsklass kan ge helt olika luminansnivåer — och helt olika körbild.
Det innebär att watt/lux-jämförelser som saknar optikdata och reflektionsklass säger lite om faktisk förarhjälp. Rå energieffektivitet (lm/W) är ett mått på källans effektivitet, inte på installationens synlig hetsresultat.
Vad detta innebär för upphandling
När två armaturer jämförs i upphandling på basis av DIALux-utskrifter räknade på R2-tabell, torr yta och standardobservatör, jämförs de under identiska antaganden. Det är korrekt och jämförbart.
Men ingen av jämförelserna ger ett garanterat svar på frågan: "Hur väl uppfyller armatur A respektive B M-kravet på en våt oktoberväg?"
Det är inte ett argument mot att använda DIALux — utan ett argument för att komplettera med optikdata, verkliga vägyteklasser och i känsliga projekt våtberäkningar där sådana är tillgängliga. Den leverantör som säger detta rakt ut är vanligtvis mer trovärdig, inte mindre.
Optikens roll på våta vägytor
Optikval påverkar hur ljuset fördelas på vägbanan. En optik med bred, jämn strålspridning (som MEW/MEW3-klassen) kan minska de luminansstrimmor som speglande våta ytor annars ger, genom att fördela ljus även över körfältsgränserna och dämpa hussidesstreck. Hur stor effekten är i praktiken beror på väggeometri, mastavstånd och den exakta reflektionsklassen.
Det är en av de tydligaste kopplingarna mellan optikval och faktiskt synlighetsresultat på nordiska vägytor: ett optimerat ljusflöde från rätt optik bidrar mer till jämn luminans på våt vägbana än ökade lux-värden från en suboptimal optik. Se teknisk guide för optik för en genomgång av strålspridningsklasserna.
Vad som faktiskt går att göra
DIALux-beräkning på standardantaganden är rimlig startpunkt. Det finns emellertid kompletteringar som ger bättre underlag:
- Ange rätt R-klass. Om vägbanan är mörk texturerad asfalt gäller troligen R3, inte R2. Konsekvensen kan vara 10–20 % lägre medelluminans jämfört med R2.
- Använd underhållsfaktor realistiskt. En armatur i kustmiljö med nedsmutsning bör använda LMF 0,80 eller lägre, inte 0,90 som är vanlig standard.
- Fråga leverantören om optikdata. Strålspridningsklass, IES-fil och luminansfördelning i fullskala är mer informativa än medellux-jämförelser.
- Väg in livscykelkostnad. En armatur som uppfyller M-kravet på torr väg men inte på våt väg är tekniskt sätt korrekt — men för ett nordiskt klimat kan ett livscykelbaserat upphandlingskrav på verklig prestanda vara mer träffsäkert. Se inköpspris kontra livscykelkostnad.
Nästa nivå av förståelse
DIALux antar att lux är rätt mått. Men lux viktas för dagsljus — och gatubelysning används i mörker.
Alla M-klasser i EN 13201 faller inom det mesopiska området, där ögats känslighet skiftar mot kortare våglängder. Två armaturer med samma lux men olika spektrum levererar inte samma visuella prestanda nattetid.
Ljuskvalitet & perception · 01
Mesopisk fotometri — hur ögat ser nattetid
S/P-kvoten, Purkinje-skiftet och vad lux inte fångar.
Vanliga frågor
Kan man beräkna på våt vägbana i DIALux?
DIALux evo stöder byte av reflektionstabell, så det går att använda R3 eller R4 för att simulera en mer speglande yta. Dedikerade våtklasser (W-klasser) finns i CIE-underlag men är inte standardimplementerade i de vanligaste verktygen. En fullständig våtmodell kräver i dagsläget ofta specialiserade verktyg eller manuell justering av reflektionsdata.
Vilken R-klass ska man använda för svenska vägar?
R2 är standard i de flesta svenska beräkningar och stämmer rimväl för ny mellanbrännig asfalt i gott skick. För mörk texturerad asfalt är R3 mer korrekt. Konkreta mätvärden på vägytans reflektionsklass finns i viss mån från Trafikverket och kommunens driftöversikter, men mäts sällan projekt per projekt i normal upphandling.
Ska DIALux-resultaten redovisas med underhållsfaktor?
Ja, och kravet följer av EN 13201. Underhållsfaktorn (MF) är en sammansatt faktor som inkluderar ljuskällans lumenavfall (LMF), smutsighetsförlust på optiken (LSF) och eventuell armaturförlust. EN 13201-4 specificerar hur MF ska beräknas. En upphandlingsberäkning som inte redovisar MF eller sätter den till 1,0 överskattar den verkliga prestandan under livscykeln.
Varför ser belysning ofta sämre ut i verkligheten än i beräkningen?
Flera faktorer samverkar: våt vägbana ger lägre jämnhet än torr, optiken sämre än ny när smutsad, spektrum underkrediterar källan mesopiskt, och observatörspositionen kan skilja från beräkningspunkten. Dessutom: DIALux beräknar lux på vägplanet, medan ögat reagerar på luminans — en storhets skillnad som förstärks av optik och vägytans reflektionsklass. Inget enskilt av dessa är ett "fel" — de är kända modellantaganden som tillsammans ger en optimistisk bild.
VALDUR och verklig prestanda
Vi redovisar IES-filer, optikklass, strålspridning och livscykeldata på VALDUR. Vi gör beräkningar på R2 som standard, men kan på förfrågan köra med annan reflektionsklass och dokumentera den faktiska underhållsfaktorn för ert klimat och underhållsintervall.
Sammanfattning
DIALux är ett väldefinierat och replikerbart verktyg — men det beräknar under antaganden som sällan fullt ut överensstämmer med nordiska vårfgerhållanden. En torr R2-yta, en fast observatör och ingen interreflektion är rimliga förenklingar för jämförelse, men de ger inte ett garanterat svar om hur installationen upplevs i regn, snö eller på åldrad asfalt.
De viktigaste konsekvenserna: jämnheten (Uo, Ul) sjunker på våt yta jämfört med beräkning. Kontrasten försämras. Spegelbländning tillkommer. Lux mått på vägplanet är inte samma sak som luminans mot betraktaren. Och alla mått är fotopiskt viktade — trots att all gatubelysning sker i det mesopiska området.
Det som höjer projektunderlagets kvalitet är inte att ersätta DIALux, utan att komplettera med rätt R-klass, realistisk underhållsfaktor, optikdata och — där det är motiverat — en diskussion om vad beräkningen faktiskt garanterar.
Källor
- CEN. (2015). EN 13201-3: Road Lighting — Part 3: Calculation of Performance. European Committee for Standardization.
- CEN. (2015). EN 13201-4: Road Lighting — Part 4: Methods of Measuring Road Lighting Performance. European Committee for Standardization.
- CIE. (1984). CIE 66:1984: Road Surfaces and Lighting (jointly with PIARC). Commission Internationale de l'Éclairage.
- CIE. (2010). CIE 115:2010: Lighting of Roads for Motor and Pedestrian Traffic. Commission Internationale de l'Éclairage.
- Boyce, P. R. (2014). Human Factors in Lighting (3rd ed.). CRC Press.
- Rea, M. S. (ed.). (2000). IES Lighting Handbook (9th ed.). Illuminating Engineering Society of North America.