- EN 13201 är uppdelad i fem delar. Del 2 definierar klasser och kvantitativa krav. Del 3 definierar beräkningsmetoden (grunden för DIALux). Del 5 energiprestanda.
- ME-klasserna (Motorway Equivalent) använder luminansmätning (cd/m²) och gäller körfält. M3 är vanligast på svenska kommunala gator; M6 används för de lägsta klassade vägarna.
- S-klasserna använder horisontell belysningsstyrka (lux) och gäller gång- och cykelvägar, parkeringsytor och gångzoner.
- Att skriva “150 lux” i ett förfrågningsunderlag är inte ett klasskrav — det är ett punktvärde utan koppling till jämnhet, bländning eller beläggningsreflektans. Ange ME-klass istället.
Standardens fem delar
EN 13201 Road lighting (giltigt som SS-EN 13201 i Sverige) publicerades i sin nuvarande version 2015 och kompletterar Trafikverkets och kommunernas egna riktlinjer för hur vägbelysning ska väljas, beräknas och värderas.
| Del | Titel (förk.) | Innehåll |
|---|---|---|
| Del 1 | Urval av belysningsklasser | Hur vägtyp, trafik och miljö styr vilken klass som ska väljas. Beslutsmatriser och influerande parametrar. |
| Del 2 | Prestandakrav | De numeriska minimikraven per klass: Lm, Uo, Ul, TI, SR. Det här är den del som citeras i upphandlingsunderlag. |
| Del 3 | Beräkningsmetod | Exakt hur luminans och belysningsstyrka beräknas med numerisk punktnätsmetod. Grunden för DIALux, DIALux evo och Relux. |
| Del 4 | Mätmetod | Fältmätningar av färdiginstallerade anläggningar. Vilka punkter som mäts, vid vilka drifttimmar och under vilka vädervillkor. |
| Del 5 | Energiprestanda | AECI (Annual Energy Consumption Indicator) och DE-indikatorn. Gör det möjligt att jämföra energianvändning mellan vägbelysningsanläggningar per luminansenhet. |
M-klasserna — körfält och luminans
M-klasserna (M för motoriserad trafik; i den äldre utgåvan EN 13201-2:2003 kallade ME-klasser) använder luminansmätning som primärt kriterium — inte belysningsstyrka i lux. Motivet är att ögat på en väg i mörkret uppfattar luminans (det reflekterade ljuset från vägytan), inte det infallande ljuset direkt.
M-klasserna gäller körfält och tillhör det segment av vägbelysning där bilar rör sig med relativt hög hastighet. En komplett DIALux-modell för M-klass kräver:
- Beläggningsreflektanstabell (R-tabell, t.ex. R2 för typisk svensk asfalt)
- Observatörsposition (60 m framför beräkningsfältet, 1,5 m höjd)
- Beräkningspunktsnät enligt Del 3
Nedan visas de vanligaste M-klasserna och deras minimikrav per Del 2:
| Klass | Lm (cd/m²) | Uo (≥) | Ul (≥) | TI (≤%) | SR (≥) |
|---|---|---|---|---|---|
| M1 | 2,0 | 0,40 | 0,70 | 10 | 0,35 |
| M2 | 1,5 | 0,40 | 0,70 | 10 | 0,35 |
| M3 | 1,0 | 0,40 | 0,60 | 15 | 0,30 |
| M4 | 0,75 | 0,40 | 0,60 | 15 | 0,30 |
| M5 | 0,50 | 0,35 | 0,40 | 15 | 0,30 |
| M6 | 0,30 | 0,35 | 0,40 | 20 | 0,30 |
Lm = underhållen genomsnittlig luminans. Uo = total jämnhet (min/genomsnitt). Ul = längsjämnhet (min i körfält/max i körfält). TI = tröskelvärdesökning (bländning). SR = omgivningskvot. Alla värden per EN 13201-2:2015, tabell 1.
Parametrarna förklarade
P-klasser (tidigare S) och C-klasser (tidigare CE)
P-klasserna (P1–P6, i EN 13201-2:2003 kallade S-klasser) gäller gatuområden utan genomkörseltrafik i hög hastighet: gångvägar, cykelvägar, bostadsgator och parkeringsytor. Här används horisontell belysningsstyrka (lux) istället för luminans, eftersom det inte finns en enhetlig rörlig observatör.
| Klass | Em (lux, ≥) | Emin (lux, ≥) |
|---|---|---|
| P1 | 15 | 3 |
| P2 | 10 | 2 |
| P3 | 7,5 | 1,5 |
| P4 | 5 | 1 |
| P5 | 3 | 0,6 |
| P6 | 2 | 0,6 |
Em = underhållen genomsnittlig horisontell belysningsstyrka; Emin = underhållen minimal horisontell belysningsstyrka. Per EN 13201-2:2015, tabell 3.
C-klasserna (C0–C5, tidigare CE-klasser) används för konfliktområden med komplex trafik: korsningar, rondeller, gångöverfarter och komplexa trafikmiljöer. C-klasserna använder horisontell belysningsstyrka (som P) men med högre nivåkrav anpassade till ökad olycksrisk.
Underhållsfaktorn (MF) — en av de viktigaste faktorerna i beräkningen
Beräkningsprogrammet (t.ex. DIALux) beräknar ny-installerat ljus och applicerar sedan en underhållsfaktor (MF) för att simulera systemets tillstånd vid slutet av underhållsintervallet. Formeln är:
MF = LLMF × LSF × LMF
- LLMF (Lamp Lumen Maintenance Factor) — ljusflödesnedgång från LED-källan över tid. För LED typiskt 0,85–0,95 vid 50 000 h.
- LSF (Lamp Survival Factor) — andel fungerande enheter vid slutet av intervallet. För LED nästan alltid 1,0 inom rimliga underhållsintervall.
- LMF (Luminaire Maintenance Factor) — nedsmutsning på glas/optik. För IP66-armatur i vägmiljö typiskt 0,90–0,95 vid 3–5 år.
- Vägytans reflektansförändring hanteras via valet av R-tabell — inte som en extra faktor i MF.
En typisk MF för en modern LED-armatur med IP66 i vägbelysning är 0,80–0,85 vid ett 4-årigt underhållsintervall. Det innebär att armaturens nyinstallerade uteffekt måste vara ~18–25 % högre än det numeriska klassvärdet för att klara Lm-kravet i slutet av intervallet. Det här är direkt kopplat till den diskussion om verklig vs. modellerad prestanda som behandlas i DIALux beräknar inte allt.
Hur väljer man rätt klass?
Del 1 av EN 13201 anger en beslutsprocess baserad på:
- Trafikflöde och hastighet — högre ger högre klass (M1–M2 för motorleder, M4–M6 för lågtrafikerade kommunala vägar)
- Förekomst av gång- och cykeltrafikanter — höjer SR-kravet och påverkar C-klassvalet
- Miljökomplexitet — korsningar, parkering, tätort kräver högre klass än rak genomfart
- Ambient-luminans — i sträcka med hög omgivningsluminans (butiksområde) kan lägre M-klass accepteras
I Sverige är klassystemet infört via Trafikverkets regelverk VGU (Vägars och gators utformning) — från 1 januari 2025 gäller VGU 2024 (TRVINFRA-00396) med belysning i kapitel 13. På statligt vägnät är VGU bindande krav och Trafikverket beslutar belysningsklassen; för kommunala väghållare är VGU vägledande och tillämpas ofta tillsammans med Trafikverkets Vägbelysningshandbok (2024), SKR:s vägledningar och kommunens egen belysningsplan. VGU begränsar dessutom överdimensionering till högst en belysningsklass över beslutad nivå.
Energiprestanda — Del 5 och AECI
EN 13201-5 inför ett mått för energiprestanda: AECI (Annual Energy Consumption Indicator) i kWh/(m²·år), beräknat per belyst köryta. Det gör det möjligt att jämföra energianvändningen mellan installationer som betjänar lika långa vägsträckor med olika armaturavstånd och effekter.
AECI är ännu inte obligatorisk i de flesta kommunala upphandlingar, men inkludering av AECI-kravet i förfrågningsunderlaget ger kommunen ett objektivt energijämförelseverktyg som går bortom “watt per armatur”.
Varför “lux” i förfrågningsunderlaget inte räcker
“Minst 15 lux på köryta” är ett enkelt värde att skriva i en kravspec — men det säger ingenting om jämnhet, bländning (TI), omgivningskvot (SR) eller hur värdet relaterar till vägbeläggningens reflektans. En armatur kan klara 15 lux genomsnitt med extrem ojämnhet och stå utanför M-klassens krav på Uo och Ul. M-klass plus R-tabell är de rätta parametrarna. För gång- och cykelvägar: P-klass med Em och Emin.
Fem punkter för upphandling
- Ange M-klass, inte enbart lux. För körfält: ange klass (t.ex. M3) plus reflexionsklass (R-tabell, t.ex. R2 — eller N-klass enligt VGU, i Sverige oftast N2) och underhållsintervall (t.ex. 4 år) så att beräknad MF går att verifiera.
- Kräv beräkningsfil i DIALux eller Relux. Utan färdig .dlx/.rdf-fil med rätt observatörposition, R-tabell och MF är det svårt att verifiera att klassvärdena faktiskt uppfylls.
- Lägg till SR-kontroll. Omgivningskvoten SR förbises ofta. För gator med gångtrafikanter bör SR ≥ 0,5 vara ett kontraktsvillkor.
- Definiera fältmätning. Ange att Del 4-mätning genomförs senast 12 månader efter idrifttagning. Definiera vilken part som står för kostnaden om mätresultaten inte når klassen.
- Begär AECI. Inkludera AECI (kWh/m²·år) per Del 5 som ett jämförelsekriterium, särskilt i LCC-upphandlingar.
VALDUR — Teknisk not
VALDUR-armaturens IES typ III/IV-optik är verifierad mot klass M3 och M4 (tidigare ME3a/ME4a) i representativa DIALux-scenarion med R3-tabell och MF = 0,82. Färdiga ljusberäkningar per aktuell väggeometri och stolpavstånd tillhandahålls av POLAB. D4i Part 253 ger realtids-CLO så att anläggningen håller Lm under hela underhållsintervallet utan överskottsinstallation. Mer om hur beräkningar sätts upp: DIALux beräknar inte allt.
Relaterade artiklar
DIALux beräknar inte allt
Vad skillnaden mellan modell och verklighet innebär för EN 13201-klass
Mesopisk fotometri och seendet nattetid
Varför fotopisk luminans inte ger en komplett bild av visuell prestanda
Optiktyp och spektral filtrering
Hur IES-typ och CEN M-klass styr linsvalet i VALDUR
DALI-2, Zhaga och D4i
CLO via D4i Part 253 håller Lm hela underhållsintervallet
Källor
- Trafikverket. (2024). VGU — Vägars och gators utformning, Krav (TRVINFRA-00396), kapitel 13 Belysning. I kraft 1 januari 2025.
- Trafikverket. (2024). Vägbelysningshandbok 2024. Komplement till VGU; M-, C-, P-, N- och W-klasser.
- CEN / SIS. (2015). SS-EN 13201-1:2015 Vägbelysning — Del 1: Urval av belysningsklasser. Svenska institutet för standarder.
- CEN / SIS. (2015). SS-EN 13201-2:2015 Vägbelysning — Del 2: Prestandakrav. Svenska institutet för standarder. (Källa för alla klassvärden i denna artikel.)
- CEN / SIS. (2015). SS-EN 13201-3:2015 Vägbelysning — Del 3: Beräkning av prestandavärden. Svenska institutet för standarder.
- CEN / SIS. (2015). SS-EN 13201-4:2015 Vägbelysning — Del 4: Metoder för mätning av ljusprestanda. Svenska institutet för standarder.
- CEN / SIS. (2015). SS-EN 13201-5:2015 Vägbelysning — Del 5: Energiprestandaindikatorer. Svenska institutet för standarder.
- van Bommel, W. (2015). Road Lighting: Fundamentals, Technology and Application. Springer. (Referens för underhållsfaktorsystematik och observatörmodell.)